När jag stod på stenarna i Vårhallen och inväntade solnedgången fick jag ett besök. Det var något som guppade i vågorna ganska långt ut. Men det kom närmre och närmre, då såg jag att det var en Svan.

Svanen guppade upp på stenarna och la sig hällen och gjorde sig fin.

Först skakade hon av sig vattnet. 

Jag gick fram till henne, jag var faktiskt bara ca två meter ifrån.

Svanen tittade lite nätt på mig men fortsatte med sitt.

Till sist reste hon sig upp, skakade lite på vingarna.

Men stod sen lugnt igen.

Jag gick längre upp på hällen igen.

När jag gick mot bilen hade hon lagt sig igen lugnt och tryggt.

Hon gjorde att tiden gick snabbt när jag väntade på solnedgången.