Soluppgången jag fick uppleva igår 11 sep glömmer jag inte i första taget. Det blev ju några bilder att gå igenom. Idag tittade jag på dem igen och jag kan inte låta bli att visa några till. Det var ju mörkt när vi kom dit, så pass att jag inte kunde se kamerans inställningar. Jag ville ju ta bilder för det lös ju så vackert vid horisonten.

Vi satt på denna terass och väntade in soluppgången, sämre utsikt kunde vi ha.

Jag blir rastlös och kan inte sitta stilla utan går runt och letar vackra vyer att ta bilder på. Ronny satt som synes kvar och njöt.

Nu börjar man se att solen är på väg. Kanterna på molnen börja få färg.

Och se nu ploppade den upp.

               Imorse var jag lite tröttare och sov till strax innan 7. Ha det gott alla där ute.